48 - söndagar känns aldrig bra.

Idag känner jag mig allmänt lat. Egentligen vill jag bara sitta och titta på en serie, äta chips och dricka te. Det skulle vara en bra söndag, men istället måste jag plugga och sedan tror jag att jag måste städa också. Usch söndagar är verkligen inte de bästa dagarna.


Den här bilden hör inte alls ihop med inlägget, men någonting måste man ju fylla ut med.

42 - första september.

Så tre saker som förgyller mina dystra och regniga dagar - i en obestämd ordning.


Jag ditchade min fotovägg, köpte denna grej och hängde upp mina bilder istället. Får visserligen inte plats med många bilder, men skonsamt mot tapeten (haha) och jag diggar den rätt mycket faktiskt!

Kanske världens bästa väska? Letade efter en skolväska (något desperat) och fann tillslut denna på ellos.se's herravdelning. Har sjukt mycket plats, blir visserligen ganska tung, men är helt otroligt fantastiskt snygg! Jag älskar den.

Säg en person som inte har letat efter den perfekta, lagomt transparenta blus/skjorta i lagom längd, i ungefär hur länge som helst? Jag fann den. Eller ja för mig är den perfekt. Och vet ni vad jag pungade ut för den? 199 kr. Shit. Pommes. Frites. Säger jag bara.

38 - och tårarna bara rinner.




Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här inlägget. Jag har tänkt så otroligt mycket på att jag verkligen vill få ner allt jag har att säga till dig i det här inlägget, men det finns nog inte ord nog för att beskriva hur det här känns. Jag är inte speciellt bra heller på att få till en bra text, så just nu ska jag bara skriva. Skriva utan att tänka, bara få ner det mesta.

Jag tror aldrig att jag någonsin har eller kommer att träffa en sådan underbar person som du. Du kanske inte får höra det ofta, men du är verkligen min allra allra allra bästa vän och jag skulle för allt i världen aldrig byta ut dig mot någon eller någonting annat. Oavsett vad så finns du alltid vid ens sida och du lämnar aldrig någon ensam, du lyssnar till vartenda ord man säger till dig och ger en alltid sådana kloka ord. Ibland behöver du inte ens säga något för att man ska veta att du finns där för en. Du är som en andra halva till mig, vi tänker precis likadant, säger precis likadana saker, utbyter förstående blickar utan att yttra så mycket som ett ord och avslutar varandras meningar. Ja, vi låter som ett par ibland också, haha, och om det finns själsfränder på riktigt så är nog du min.
Du är verkligen den mest perfekta bästa vännen man någonsin kan önska sig.

Egentligen vill jag inte alls att du ska flytta, för jag är så självisk att jag vill ha kvar dig på andra sidan gatan så att jag bara ska kunna gå över till dig när som helst. Men samtidigt vet jag hur otroligt mycket du är värd den här chansen, samt att du kommer kunna ta dig så långt i världen - inte bara på grund utav din fantastiska röst och talang, utan även på grund av att du är en sådan fantastisk person.

Jag kommer sakna dig så otroligt mycket och det kommer vara så hemskt tomt utan dig. Oavsett hur långt ifrån varandra vi kommer vara och oavsett hur lång tid som kommer gå innan vi träffar varandra så kommer du alltid alltid alltid ha en plats i mitt hjärta som den absolut bästa vännen någonsin. Jag älskar dig Fanny Hansen, och jag hoppas av hela mitt hjärta att din dröm slår igenom (fast det vet jag redan att den kommer)! ♥

37 - uschochfyochblä.

Känner att jag tappat lusten litegrann. Till allt ungefär. Bloggen, bilder, redigering. Livet kanske till och med? Haha, nej riktigt så emo har jag inte blivit än. Men ja rubriken förklarar väl allt lite för bra, men jag tror att lusten till att göra någonting är på väg uppåt igen. Bara för att idag har varit en bra dag.
Så imorgon är det nio dagar kvar till skolstarten. Om jag är taggad? HELL TO THE YEAH.
Inget roligt inlägg var väl det här inte och inte speciellt sammanhängande heller för den delen. Men jag ska återuppta allt så småningom. Det där med bilder, ja de har jag tusentals av så (trots att de förmodligen kommer komma i en konstig ordning) ska jag se till att göra av med de någonstans, typ som här. Funkar väl finemang?
Sen det där med att skriva noveller. Jo alltså jag tror att jag ska börja igen. Måste bara hitta på någonting att skriva om, för just nu är jag så jäkla taggad men har ingen idé alls som vill forma sig i huvudet.
Aja. Det var det. Tjenamors.

34 - somliga nätter sitter man uppe alldeles för länge.


32 - nattligt tidsfördriv.

När jag har alldeles för mycket tid över och alldeles för lite lust till sömn så brukar jag klicka in mig på denna sida, bara för att den är så klockren. Jag har ingen som helst aning om det de skriver stämmer, dock vill jag jättegärna tro det. Hursomhaver så äger den i alla fall.

Likaså denna låt. Åh min nya ringsignal.

30 - ingen människa är en ö.

Har ni hört det uttrycket någon gång? Ingen människa är en ö. Undrar ifall det verkligen stämmer? För ibland, bara ibland, kan jag känna att det inte alls skulle skada att vara en ö. Att vara helt ensam, utan någon eller någonting vid en - inga bekymmer, inga tankar, ingenting.
För ibland kan jag känna att jag tröttnar på människor. Inte någon specifik, utan bara människor.
Det är inte så att jag är sådär deprimerad och därför snackar om ensamhet, utan mer om hur otroligt härlig känslan av att bli lämnad ensam för en stund utan att behöva tänka på någonting speciellt och utan att känna något behov av sällskap, borde vara.
För jag har märkt att jag inte alls fungerar ihop med människor. Ibland även de jag känner bäst. Inte så att jag inte tycker om de, för det gör jag - väldigt mycket. Men mer att jag inte trivs.
Fast mest händer det att jag inte trivs i stora grupper med människor jag inte känner, för jag blir så osäker. Osäker på mig själv. Jag blir en sådan svag personlighet i folks ögon när jag träffar de, just för att jag inte har en aning om hur jag ska vara mig själv och visa den jag egentligen är.
Fast har jag någonsin någon aning om hur det är att vara mig själv? För vad är det som jag vet om mig själv egentligen som gör mig till just mig själv? Kanske är det så att det inte alls är människorna som gör mig osäker, utan att jag alltid är osäker. Osäker på vem jag är, hur jag är och vad jag är.
Vad är det egentligen som räknas till den jag är?
Nej usch, det här inlägget spårade ut ganska rejält. Har ingen som helst aning om vad det är jag babblar om, vilket ingen annan som läser det här heller har förmodligen. Kanske är det bara en massa konstiga tankar som dyker upp när man varit borta från folk för länge, när man helt enkelt glömt bort hur man ska te sig.
Kanske är det bara sömn som behövs.
Eller en nystart.

28 - you've got your head among the clouds and you will never be free.




Idag är jag hemma alldeles själv, för hela familjen har åkt iväg till Uppsala. Jag fick inte följa med. Bilen rymmer fem personer och vi är sex personer, lite tråkigt för min del. Jag som så hemskt gärna ville se systerns nya lägenhet, men vad gör det om hundra år?
Vädret är inte heller det bästa, så dagen har hitills bestått av bildredigering, musik och lite hushållssysslor. Kulkul.

26 - borta bra, men hemma bäst.

I två och en halv vecka har jag varit hemifrån, vi har varit i Göteborg, Danmark och Karlskoga, och det var först igårkväll som vi efter en fyra timmars resa äntligen kom hem.
Det är otroligt vilken hemlängtan man kan få efter en sådan resa, men kul har jag haft. Otroligt kul - även på de regninga och händelselösa dagarna.
Idag är jag lite borta i huvudet, tröttare än vad jag varit på länge, hostar så mycket att jag snart får magrutor och har alldeles för mycket att tänka på känns det som.
Sen har jag 822 bilder att gå igenom (borde vara mer tycker man men mitt 2gb minneskort ville inte ta emot några fler, jag måste köpa ett som rymmer mer snart) så bilder kommer så småningom men just nu ska jag bara vila.

11 - fyra drömmar.

Sådär klockan tio i ett på natten den första juli känner jag att jag vill dela med mig av fyra saker som jag vill uppnå någon gång i livet (utan någon speciell ordning):


Bo i en sådan där enorm och lagom stökig lägenhet, som Anne Hathaway gör i filmen "Love and other drugs", i New York.

Äga en polaroidkamera.


Välja filmmusiken till en film.
Helst denna låt nedan i en scen där någon åker i en bil bort från allt och alla.




Skriva en bok som påverkar folk. Eller bara skriva en bok.

sources: ph1 unknown, ph2 flickr, ph3&4 tagna av mig.

6 - fönsterkarm.



Jag har bloggat ett tag på en annan blogg, men kände verkligen att jag behövde börja om på nytt. Helt på nytt.
Så jag har inte skrivit ut att jag börjar om där, och jag vet inte heller ifall jag ska göra det. Men vi får se hur det går här, och utifall det känns bättre stannar jag kvar - om inte så återvänder jag till den gamla.

3 - nytt objektiv!




Efter ett halvårs funderingar, besparingar (jag är sämst på att spara ihop pengar, haha) och väntan har jag ÄNTLIGEN köpt mitt efterlängtade objektiv - Nikkor 35mm f/1.8 G !
Jag älskar, älskar, älskar det!

2 - om mig.





Det här är då jag:


Mitt namn är Jenny och jag är född den 29e mars 1995, vilket gör mig för närvarande 16 år och cirkus 3 månader gammal. Just nu bor jag i staden Gävle och ska börja gymnasiet här till hösten.

Jag älskar att fota, och trots att jag väldigt ofta hamnar i perioder då jag antingen inte fotar alls eller fotar överdrivet mycket så kommer inte det att ändras.
Något annat jag älskar att göra är att skriva noveller, vilket jag gjort i princip ända sedan jag lärde mig att skriva, dock var det ett tag sen jag skrev sist. Hm... lär ta igen det där skrivandet.
Och det bästa jag vet är att cykla.
Ingenting i världen slår känslan av att cykla fort som tusan ner för en backe på sommaren.
Ingenting.

Den här bloggen finns för att jag ska kunna dela med mig av bra dagar och dåliga dagar, tankar, minnen, musik, foton och främst av allt mig själv.
Om inte annat anges är alla bilder tagna av mig, och ifall någon måhända skulle vilja använda sig av någon bild tagen av mig skulle jag bli hemskt tacksam om de skriver ut att det är mina bilder.

RSS 2.0